Upphovsrätt i den digitala skolan

I takt med att alltfler lärare och elever får tillgång till en egen dator i den svenska skolan förändras synen på vad läromedel är. Dessutom ändras arbetssätt och hur läromedel används. På Björknässkolan i Nacka där jag arbetar har jag som lärare haft min egen dator i tio års tid. Mina elever är inne på tredje året med sina, så tillgången på teknik kan vi checka av på listan. Den har vi. Men vi hindras av upphovsrätten, som gör att vi inte kan använda material och läromedel på ett effektivt och tidsenligt sätt.

För ett par år sedan inbjöds jag och min kollega Lars Ekelöw till SKL för att diskutera just hur vi i en digitaliserad skola vill använda material. Några av punkterna som vi då lyfte var:
• Befintligt material måste gå att köpa i digital form. I dagsläget går det fortfarande inte ens att få lärarhandledningar med kopieringsmaterial i pdf-form vilket är ofattbart.
• Vi måste kunna köpa rättigheter att distribuera materialet till våra elever via plattformar, t.ex. den Skolportal vi använder i Nacka. Material måste vara tillgängligt även utan förskolan. Eleverna måste kunna nå det via datorer, mobiler eller surfplattor oavsett tid eller plats.
• Bilder, filmer och ljudklipp måste kunna användas i elevarbeten. Istället för att elever ska ägna tid åt att leta efter lämpliga bilder som de enligt Creative commons får använda till sina arbeten, borde läromedelstillverkaren kunna tillhandahålla en lämplig och laglig materialbank.


Nästa steg är naturligtvis att se förbi läromedelsförlagen och lösa upphovsrätten för annat material som kan leda till lärande. På DN Debatt idag skriver Erik Fichtelius, vd för Utbildningsradion om just detta. Han skriver: Barn måste kunna hitta UR:s program just när de är motiverade, nyfikna och i behov av den kunskap som förmedlas. Vidare skriver han att han vill tillgängliggöra det som UR producerar på så många plattformar som möjligt, och på det sättet befria programmen.

Jag blir mycket glad när jag vidare i debattartikeln läser att UR tänker tillgängliggöra timtals av filmsekvenser inspelade runt om i Sverige under Creative commons, så att vi kan använda det till lärande. Då är vi på väg emot de önskemål min kollega och jag, liksom så många andra lärare lagt fram. Vi får ett material vi kan använda lagligt i undervisningen och som eleverna lagligt kan använda när de skapar sig kunskap.


Min förhoppning är att fler medier, arkiv och bildbanker kommer att följa UR i spåren, lösa upphovsrättsfrågan, och tillgängliggöra material för utbildning och inlärning så att det kommer våra elever till gagn.

Rundabordssamtal om IT i skola och utbildning

IT- och regionminister Anna-Karin Hatt bjöd i måndags in till ett rundabordssamtal om IT i skolan och utbildning, som ett led i Digital agenda för Sverige. Bland deltagarna fanns, förutom ministern själv samt representaner ifrån Näringsministeriet och Utbildningsministeriet, många olika organisationer och företag. I inbjudan stod:

Skolan är en kunskapsplats där användning av IT kan öka effektivitet och förbättra kvalitet. Rätt utnyttjat kan IT bidra till lärarens arbete att administrera och planera sitt arbete och IT har en roll bland de verktyg som används i pedagogiskt arbete. Målsättningen är att skolan kan förena de möjligheter IT kan ge för att genomföra sitt pedagogiska uppdrag med en effektiv administration.

Jag pratade om vikten av fortbildning för lärare. Vi som arbetar digitaliserat idag har inte lärt oss det på Lärarhögskolan, utan har snarare snappat upp idéer på annat håll, mycket på grund av personlig drivkraft och intresse. För att få med alla på tåget, och för att få ut mesta möjliga av den 1 till 1-satsning som nu går som en löpeld över Sverige, behövs mer organiserade utbildningsinsatser, tillika fortlöpande sådana. Själv gick jag ITiS för ca 10 år sedan. För 4 år sedan tog jag mina stjärnor i PIM. Och visst finns Multimediabyrån och Kolla Källan, men sen då? Att sätta likahetstecken mellan att behärska den nya tekniken och att kunna använda den i pedagogiken går inte. För att hitta det mervärde som IT kan ge i inlärningen behöver lärare inspiration, utbildning och möjlighet att utbyta idéer med varandera. Jag hoppas att Digital agenda för Sverige ska förbättra möjligheterna till detta.

Jag pratade även om vikten av att läromedelsförlagen förnyar sitt sätt att tänka kring läromedel. För ett par år sedan samarbetade min skola, Björknässkolan, med Natur och Kultur i framtagandet av English Online och Viking Online. Jag uppmanar nu fler förlag att ta tillvara de kunskaper som pedagoger och elever besitter om hur vi vill arbeta och vilka behov vi har när det kommer till läromedel. Läromedel måste vara mångfaciterade och kunna användas till individualisering. De måste vara intressanta och motiverade att använda. De måste dessutom vara tillgängliga så att de kan användas med hjälp av mobiler, mp3-spelare och läsplattor. Dessutom måste de främja kollaboration. Jag samarbetar gärna med förlag i framtagandet av läromedel som passar dagens och morgondagens skola.

Rundabordssamtalet webbsändes direkt från mötet och följdes av ca 700 personer, vilket tyder på stort intresse i frågan. Missade du samtalet kan du se det här.

Community Clips - ett bra skärminspelningsverktyg

Det finns många bra verktyg för att kunna spela in sin skärm och på det sättet skapa instruktionsvideos till sina elever, eller till kollegor som man handleder. Ett som jag använt ett tag nu är Jing från TechSmith. Det jag tycker är bra med Jing är att det är kopplat till Screencast. På Screencast skapar man sig ett konto och kan gratis lagra upp till 2 MB. Från Screencast får man sedan en länk för uppspelning att skicka till de personer man vill ska se filmen. Man kan även få en inbäddningskod för att lägga filmen på sin hemsida, blogg eller wiki. Nackdelen som jag ser med Jing är att filmerna sparas i Flash-format och kan inte redigeras i gratisprogrammet Live Movie Maker.

För några dagar sedan hittade jag Community Clips från Microsoft Office Labs. Community Clips installeras som ett add-in i Word och i PowerPoint.

Man kan även lägga till det i aktivitetsfältet för att kunna starta sin inspelning oavsett om man har Word eller PPT öppnat. Filmer som spelas in med Community Clips får filformatet vmw, vilket innebär att jag kan ta flera klipp och editera till en film i Live Movie Maker.

Återstår då att lista ut hur jag kan dela dessa filmer som jag spelat in med Community Clips och editerat i Live Movie Maker med elever och kollegor. Jag återgår till ovan nämnda Screencast. Förutom att jag från Jing kan välja att direktspara på Screencast finns även en uppladdningsfunktion. Jag kan alltså föra över de filer jag vill dela och via Screencast få länkar för att skicka eller bädda in. En kombination av progammen fyller tillsammans de funktioner jag vill ha.

Hur kommer vi tillrätta med pojkars ”anti-pluggkultur”?

Att skolan är allas egendom att tycka och tänka om är långt ifrån någon nyhet. Alla har erfarenhet från sin egen skolgång och kanske i rollen som förälder. I både tryckta och digitala medier skrivs det enorma mängder om skolan och dess verksamhet. Trots att vi som befinner oss i verksamheten vet att det finns massor av positivt att lyfta fram är det mesta av det som skrivs negativt. Dagens pedagoger är en fredlös grupp som lastas för många brister och missförhållanden.

I december 2010 kom resultaten från den senast genomförda PISA-undersökningen. Rapporten visar på sjunkande kunskaper i läsförståelse för svenska elever. Sedan 2000 då den första PISA-undersökningen gjordes är det bland alla deltagande länder enbart i Irland som läsförståelsen sjunkit mer än den gjort bland svenska elever. Det är även ett väldigt stort glapp mellan pojkars och flickors läsförståelse. Flickor är betydligt starkare.

Inte heller detta är någon nyhet. Redan 2005 fick Mats Björnsson i uppdrag av Myndigheten för Skolutveckling att tolka och dra slutsatser av det faktum att flickor som grupp presterar bättre än pojkar i skolsammanhang. Hans arbete resulterade i rapporten Kön och skolframgång, som finns att hämta på Skolverkets hemsida.

Björnsson konstaterar att flickor presterar bättre än pojkar i skolan, oavsett klass, bostadsort eller etnicitet. Skillnaden mellan flickor och pojkar när det gäller läsförståelsen är lika stor oavsett om man har föräldrar med grundskolan som högsta utbildningsform eller om föräldrarna har akademiska examina. Det har alltså inte med stödet hemifrån att göra. Vidare skriver han att pojkars skolvardag handlar till stor del om att hävda sig och söka popularitet hos sina jämnåriga, och även att demonstrera en maskulinitet med hög status. Till dessa mål bidrar inte att vara duktig i skolan. Tvärtom blir beteckningen ”pluggis” ofta ett sätt att utöva tråkningar och mobbning. Pojkar tvingas på det sättet i högre grad än flickor att balansera mellan skolans krav på studieresultat och att vara populär. Detta trots att de är väl medvetna om vikten av utbildning.

Och visst stämmer det. Titt som tätt hör jag inför läxförhör, redovisningar eller prov pojkar slänga ur sig kommentaren ”Jag har inte pluggat”. Syftet är mycket sällan att de vill göra mig som lärare uppmärksam på att de inte hunnit med och gärna vill få möjligheten att visa vad de kan vid ett senare tillfälle. Syftet är istället att tala om för alla som vill lyssna eller råkar höra att de struntat i att plugga. Kommentaren hör jag aldrig eller mycket sällan ifrån någon flicka. Björnsson sammanfattar genom att konstatera att det är mycket viktigt att uppmärksamma den ”anti- pluggkultur” som finns bland pojkar. Jag önskar att Myndigheten för Skolutveckling hade tagit uppmaningen på allvar och arbetat för att hitta orsakerna till och strategier för att motverka denna negativa kultur.

Idag, 6 år senare, är frågan långt ifrån löst. I dagens DN läser jag artikeln ”Pojkar straffas med lägre betyg”. Texten handlar om att flickor i större utsträckning än pojkar får ett högre slutbetyg i nian jämfört med sitt resultat på det nationella provet. Mats Olsson, lärarutbildare vid Malmö högskola, säger i intervjun att lärare använder betyg som maktinstrument för att fostra pojkarna. Jag känner mig kränkt när jag som medlem i nämnda yrkeskår kollektivt hängs ut på detta sätt.

Tack och lov finns det de som ser på frågan mer nyanserat. På DN:s ledarsida skriver Johannes Åman om ovan nämnda artikel. Han konstaterar att skillnaderna i betygssättningen inte behöver tyda på orättvisa. Betyget grundar sig till viss del på det nationella provet, men även på så mycket mer som eleverna visat att de kan under sin skolgång. Och det är här jag anser att kärnpunkten ligger. Vad eleverna visat att de kan.

I ämnet engelska som jag undervisar i lär sig, framför allt pojkar, mycket på sin fritid. Dataspelande som många vuxna ser som bortkastad tid leder ofta till att spelarna utvecklar många nyttiga färdigheter, bland annat kommunikationsförmågan på engelska. Här kan jag rekommendera att läsa Pia Sundqvists avhandling Extramural English Matters från 2010, men även boken Att leva i World of Warcraft som gavs ut av Medierådet 2007. Men faktum kvarstår, som lärare är det vad eleverna visar att de kan som jag betygsätter. Om elever är passiva på lektionerna och inte heller på annat sätt visar mig sina kunskaper riskerar de att få ett lägre betyg än vad deras faktiska kunskaper egentligen skulle räcka till.

Och där är vi tillbaka till anti-pluggkulturen. Vad är det som gör att pojkar i högre grad håller inne med vad de kan? Hur kan vi komma tillrätta med de normer som gör att vissa pojkar känner behov av att uttrycka att de inte pluggat? Hur kan vi anpassa undervisningen och bedömningsformerna så att de bättre talar till pojkars uttryckssätt och intresseområden? Det är dessa frågor som borde vara i fokus för debatten, inte orättvisa lärare som utövar maktmissbruk. Finns det någon som tror att pojkar blir mer positivt inställda till skolan och vill prestera bättre om de hela tiden får höra att orsaken till deras lägre resultat inte beror på dem och deras insats, utan på ren och skär orättvisa?

Digitalt berättande - skapa egna böcker med Storyjumper

Häromdagen stötte jag på Storyjumper, en site där man kan skapa sina egna böcker. Men hjälp av bakgrunder, figurer och "props" bygger man upp sin historia och skriver text till. Vill man kan man även ladda upp egna bilder att ha med i berättelsen. Antal sidor väljer man själv. När boken är färdig kan man beställa den i inbundet format till en kostnad. Gratis kan man skriva ut den själv, alternativt dela den med familj och vänner via nätet där man kan bläddra och läsa.

Som lärare kan man skapa ett klasskonto med inloggning till alla sina elever. Därefter kan man från en och samma sida följa hur alla elevers böcker växer fram till färdiga produkter. Jag ser fantastiska möjligheter för elever i yngre åldrar att använda detta, men jag tror även att det kan användas till lite äldre elever i inlärningen av engelska eller moderna språk. Här finns en video som visar hur man går till väga.

Voki for Education

Att kreativitet och motivation är viktiga inslag i en lyckad undervisningssituation vet vi alla, och att skapa egna avatarer med hjälp av Voki är ett sätt att motivera eleverna att lära. En del elever tycker att det är jobbigt att prata engelska inför många människor. De har dock kunnat göra kanonfina presentationer med hjälp av en egenskapad avatar. De läser in vad de vill att Vokin ska säga och kan ta om tills de är nöjda med resultatet.

Voki nyanseras nu som Voki for Education. Förutom att den ar reklamfri har man även skapat en bank med lektionsplaneringar, där lärare kan dela med sig av hur de använder Voki i sin undervisning. Banken är sökbar både på ämne och på ålder på elevgruppen. Det finns även ett Teacher's Corner med diskussionsforum. Jag tittade lite i banken och blev inspirerad av ett upplägg som handlade om Earth Hour. Mina elever och jag ska precis börja arbeta med ett miljötema på engelskan. En uppgift kommer sannolikt att bli att var och en skapar en avatar som får informera om vår påverkar på miljön alternativt ge tips på hur vi bättre kan ta hand om vår miljö. Jag får återkomma när processen kommer igång.