Hong Kong - Here I come!

Det är inte var dag som en glad överraskning helt oförhappandes landar i ens knä. Men en dag i september hände det mig. Under en telefonkonferens med vår kontakt på Microsoft, Eva Pethrus, frågar hon plötsligt om jag vill följa med till Hong Kong. Några av de första dagarna i november samlas lärare ifrån hela världen till en konferens. Mötet går ut på att knyta kontakter och att lära av varandra, få nya idéer och infallsvinklar som man sen kan ta med sig hem till sin skola och sina elever. Alla ska ha en liten utställning och presentera arbeten som man gjort tillsammans med sina elever. Utöver det kommer föreläsningar att hållas av intressanta människor som forskar om digitalt lärande. Naturligtvis kommer det att bli sightseeing i den vackra staden och har jag tur finns det även lite tid för shopping!

Två intensiva dagar av skolportalsutbildning

Under två dagar har nu i stort sätt all personal på Björknässkolan fått delta i en skarp testning av portalen. Alla klassrum finns och vi har tränat på att lägga upp nyheter, fylla materialbanken och dela ut uppgifter med hjälp av E-learning actions. Vi har provat på att använda bloggen och wikin som finns i portalen och funderat kring fördelar med dessa lärverktyg. Med hjälp av konton till testelever och testföräldrar har vi kunnat växla mellan olika vyer för att se vad de olika rollerna kan göra och hur ändringar slår igenom. Utbildningsmaterial har vi skapat i OneNote, så att alla ändringar och uppdateringar vi gör slår igenom hos all personal.



Det som återstår nu är att rätta till de småfel som fortfarande existerar och sedan lämna ett leveransgodkännande. De klassrum som finns nu och som är fyllda av allsköns material kommer att tas bort och nya konfigureras upp. I mitten av november börjar eleverna arbeta med portalen och den 27 november är det premiär för föräldrar med egna kontouppgifter.
När många provar en ny arbetsyta som SkolportaleN är kommer naturligtvis synpunkter på vad som kan göras ännu bättre, men de allra flesta var nöja efter dagarna. Portalen är snyggare än den gamla och enklare att använda. Många ser också fram emot att få använda portalen inte bara som en informationsyta, utan som den interaktiva samarbetsyta som ett nutidens klassrum behöver.

Innovative Schools program och vad det lett till

Möten, föreläsningar och diskussioner vi haft möjlighet att delta i under den tid som gått sedan Innovativa skolprogrammet inleddes har givit oss mycket. Framför att har det fungerat som katalysator till idéer och insikter som redan fanns i sin linda. Det projekt vi tog tag i först var att bygga en helt ny skolportal.

Vårt arbete med att skapa en ny skolportal började under sommaren 2007. Lars träffade representanter för olika företag för diskussioner och kom slutligen fram till att Atea var den mest lämpliga samarbetspartnern. Portalen skulle byggas i MOSS. Därefter följde många långa dagar av planering under hösten tillsammans med en konsult från Atea. Av någon anledning blev det många fredagar till långt efter att de flest andra i stadshuset gått hem. I alla fall hade vi tillslut ett koncept som vi var nöjda med.

Nästa steg var att resten av Nackas kommunala skolor kopplades på och Lena Byström från e-utvecklarna klev in som projektledare. Från att ha varit tänkt som en portal för Björknässkolan växte den nu till något mycket större. I dagarna sitter vi och gör de sista testerna i skarp miljö och innan veckan är slut hoppas jag att jag kunnat konfigurera upp samtliga Björknässkolan klassrum. Äntligen är projektet, eller i alla fall etapp 1 av det, på väg i hamn. Läs mer om SkolportalN här.

Björknässkolan i världen

Jag arbetar på Björknässkolan som ligger i Nacka strax utanför Stockholm. För snart två år sedan blev vi av kommunen ombedda att ansöka till Innovative Schools Program, ett skolutvecklingsprogram drivet av Microsoft där 12 skolor spridda över världen skulle få möjlighet att utbyta erfarenheter och utvecklas tillsammans. Microsofts samarbetsprojekt med School of the Future i Philadelphia hade utfallit mycket väl och nu ville de skala projektet.

Efter att ha skrivit en massiv ansökan med redogörelser för vår vision, en nulägesanalys samt tidigare innovation på skolan uttogs vi att delta i det två år långa projektet. Den 1 februari 2007 kickade det igång, det skrevs en del i tidningar och Tv4 direktsände från skolan. I april åkte styrgruppen bestående av mig, min rektor Leif Högström och skolans IT-strateg Lars Ekelöw till Seattle för att delta i en konferens samt träffa resterande deltagare i projektet. Med oss följde också Nacka kommuns verksamhetschef inom FFS Agneta Jörbeck.

Väldigt snart under diskussioner stod det klart att man står inför samma utmaningar oavsett om man arbetar i en skola i Sverige eller en i Qatar. Alla strävar vi efter att skapa bästa möjliga förutsättningar för våra elever och att utnyttja tekniken som står till buds till vår fördel.

Finns det egentligen någon manual?

Jag började min lärarutbildning för 15 år sedan. Tillsammans med kurskamrater och metodiklärare diskuterade vi inlärningsstilar, elevcentrerad undervisning och kreativt lärande. Katederundervisning var ett skällsord medan beting vad ordet för dagen. När jag nyutexaminerad började arbeta hade jag en utbildning i ryggen som vad anpassad till samhället och skolan så som tidsandan var då.


Sedan dess har det hänt mycket. De elever som jag undervisar idag var inte ens födda när jag bestämde mig för att bli lärare. Deras verklighet och vardag skiljer sig enormt från den som min utbildning var anpassad för. Dessutom förändras den i en takt som är svindlande och det är mitt ansvar som deras lärare och mentor att försöka hänga med. Kan jag klara det?


Mitt kärnuppdrag som lärare är att ge mina elever de förutsättningar och den kunskap de behöver för att kunna leva upp till de krav samhället kommer att ställa på dem som vuxna individer. Inte heller de är dem samma som för 15 år sedan och kommer när mina elever ska ut i yrkeslivet att ha förändrats igen. Idag pratar man mycket om 21:st century skills, om förmågor som viktigare än rena faktakunskaper. För att hjälpa mina elever att utveckla dessa förmågor måste jag kunna entusiasmera dem och få dem att känna att den tid de spenderar på skolarbete är vettig, meningsfull och tilltalande.


I min blogg kommer jag att skriva ganska mycket om teknik som hjälpmedel i skolan. Jag tror egentligen inte att det behövs, men jag förtydligar trots allt att jag inte är av den uppfattningen att tekniken i sig självt gör att kärnuppdraget uppfylls. Däremot vet jag att tekniken är ett ovärderligt redskap på vägen till inlärning och att den skapar oändliga möjligheter till nytänkande och individualisering.


Jag minns hur jag möttes av jubel från eleverna när jag för 10 år sedan lät dem se på film på engelskundervisningen. Jag rullade in en tv och video i klassrummet som eleverna fick bänka sig framför. Därefter klippte jag till en svart pappersremsa och tejpade för den svenska texten på tv:n, det var ju trots allt engelska som stod på schemat. Stanna upp ett tag och försök tänka in den bilden i ett klassrum idag. Skrattretande, eller hur?


För 3 år sedan utrustades mitt klassrum med projektor och ljudanläggning och igen var eleverna fascinerade. Vi hade till och med besök i klassrummet av en reporter och en hel busslast japanska lärare. Att kunna presentera arbeten med ljud och stor bild skapade engagemang och större delaktighet från elevernas sida. Idag är detta vardag i de flesta klassrum och elever tar teknisk utrustning som en självklarhet.


Sedan jag gick ITiS för 7 år sedan har jag haft en egen dator som arbetsredskap och ser det naturligtvis som självklart. Jag går sällan många steg utan att datorn är med. Egentligen är det konstigt att vi inte tidigare har sett det som lika självklart att varje elev ska ha samma förutsättning. Datorsalar i alla ära, men speciellt spontant och lättarbetat är det inte att behöva boka arbetsredskapet flera veckor i förväg. Nu äntligen är Björknässkolan på väg in i 1:1, dvs. en dator till varje elev. Till att börja med är det alla elever i år 1, 4 och 7 som får varsin TabletPC, ca 300 elever.


Det här skapar än en gång nya utmaningar för oss lärare och mig veterligen finns det ingen manual att följa. Hur gör man för att utnyttja datorn på bästa sätt i undervisningen? Hur skapar man möjlighet till samarbete, erfarenhetsutbyte och individualisering? Hur suddar man ut gränserna mellan skolan och samhället i övrigt? Hur skapar man genvägar till världen? Om mina och mina elevers upptäckter och erfarenheter kring detta kommer jag att skriva här.