Jag måste tillstå att trots att jag är lärare i engelska är jag inte jättebra på att förklara grammatiska strukturer. Framför allt inte när det kommer till lite knepigare saker. I veckan som gått var det dags för mina klasser att introduceras till passiv form. De som läser tyska var vagt bekanta med begreppet, för de övriga var det nytt. Jag gjorde mitt bästa för att förklara och förtydliga och ge exempel på hur meningar lät i aktiv respektive passiv form. När lektionen var över var det inte speciellt många av eleverna som förstått. I och med att jag vet att jag har smarta elever som vanligtvis inte har några som helst problem att ta till sig ny information var det inte svårt att räkna ut att felet låg hos mig.
På kvällen satte jag mig för att leta hjälp på nätet och än en gång måste jag hylla YouTube och allt vad man kan hitta där. Jag hittade denna Jennifer, som i dagsläget har 178 pedagogiska lektioner upplagda för allmän användning. English with Jennifer. Ingen tvekan om saken, hon förklarade the passive voice bra mycket bättre än vad jag gjorde. När eleverna dagen efter såg hennes film var det betydligt fler som förstod och själva kunde börja forma passiva strukturer. 
En elev frågade mig efter lektionen om det verkligen är okej för en lärare att ta hjälp av en annan för att nå sina elevers förståelse. Borde man inte kunna det själv när man är lärare? Jag anser att det är helt okej att be om hjälp, oavsett om det är ifrån kollegan i klassrummet bredvid eller som i det här fallet ifrån en kollega i Pittsburgh, USA. Jag är aldrig fullärd som lärare, jag vill och kommer alltid att fortsätta lära mig av andra.
För yngre elever som inte kommit fullt lika långt i sin språkutveckling kan jag varmt rekommendera EF:s kanal podEnglish. Här finns 80 filmer om olika ämnen i stigande svårighetsgrad. I först lektionen får man lära sig att introducera sig själv.
